Seminar by Magnus Boman
På Institutionen för Data- och Systemvetenskap (DSV) har World Wide Web (nedan kallat väven) använts i utbildningen sedan 1994. Jag har själv använt väven på fyra olika kurser, varav tre tillhör DSV-linjen (och varav en i sin tur är valbar även för KTH-studenter) och en var en doktorandkurs. Den kurs min presentation på campuskonferensen utgick ifrån pågår just nu och är en obligatorisk kurs på DSV-linjen med 120 studenter - DSVL2:2 Programspråksteori (http://www.dsv.su.se/~mab/22/Index.html). Jag valde den eftersom kursen använt väven från kurspremiären ht-94 (och nu, på sitt tredje varv, trimmats in väl) och för att den är så stor. Jag anser nämligen att en sjuveckors heltidsstudiekurs för så pass många studenter ställer helt andra krav på ett effektivt användande av väven än mindre kurser. Mängden studenter och längden på kursen gör att speciella problem uppstår. Ett exempel är belastningen på de datorer som fungerar som klienter. Vävsidorna tillhörande kursen DSVL2:2 har använts på följande vis.
1) Om studenterna delges mycket skrivet material på en kurs bör detta inte distribueras endast elektroniskt. Givet att materialet är klart i tid bör man sammanställa en kursbunt på vanligt sätt, för att sedan använda väven för korrigeringar och tilläggsmaterial. Annars riskerar man att studenterna slösar mer papper och det till betydligt större kostnad än för en kursbunt, i och med att de skriver ut från väven det material de tycker sig behöva ha på pränt. En annan lärdom är att bespara studenterna det lidande "sockrade" vävsidor för med sig. Undvik bildikoner, rullande text, roterande objekt och avancerade bakgrunder. Informationen skall komma först och presentationen bör vara stram. Fram till helt nyligen har det också varit viktigt att se till att flera vävklienter kunnat användas (mer tekniskt: idag är det synd om den student som kör Lycos via 9600-modem hemifrån; allt är Netscape 2.01-anpassat). Det är vidare mycket viktigt att upprätthålla en uppdateringssida som studenterna tittar på så gott som varje gång de hälsar på, exempelvis skall en ändring i lektionsschemat inte synas bara där. Jag har själv alltid en nyhetsruta på kursens hemsida, men jag tror inte det är helt nödvändigt. Ungefär 40 separata sidor med administrativ information kan nås från hemsidan för DSVL2:2, i ett par nivåer. Det är viktigt att "modularisera" materialet på detta vis, har erfarenheten visat. Önskvärt är också att vävansvariga lärare på olika kurser till viss del strömlinjeformar presentationen för att underlätta studenternas informationssökning.
2) Länksidor är essentiella. Det krävs dock att studenterna tvingas att använda dem för att de skall bli riktigt utnyttjade: en obligatorisk övning i tidigt skede som låter studenterna följa ett antal länkar och rapportera innehåll och/eller tips, samt göra ett antal informationssökningar (med exempelvis AltaVista) är mycket bra. Länkar bör också krydda annat material: ett lösningsförslag till en programmeringsuppgift i Prolog kan exempelvis innehålla en länk till en sida som informerar om Prologs olika dialekter.
3) Numera innehåller Internet många facktidskrifts- och forskningsartiklar i lätthanterliga format (t.ex. hypertext eller .ps-filer). Att länka till frivillig fördjupningslitteratur är ett bra alternativ till att kopiera upp en bunt artiklar till ett förmodat antal studenter. Vidare är jag själv delförfattare till två böcker som har relativt mycket online-material tillgängligt, såsom fellistor, diskussioner om oklarheter och läsanvisningar, med mera. De flesta bokförlag har dessutom numera egna hemsidor för alla sina böcker.
4) Ett hos studenterna uppskattat alternativ till att fylla i en enkät på papper är den elektroniska kursutvärderingen. Det går fortare och är roligare (nåja, mer uthärdligt) än pappersvarianten och jag har haft mindre bortfall vid elektroniska utvärderingar. För läraren underlättar det naturligtvis enormt. På DSV har vi ett script som automatiskt sammanställer informationen så att behörig lärare på någon minut kan få fram ett elektroniskt formulär identiskt med det studenterna fyller i, så när som på att alla fält fyllts i med all upptänklig statisk information om svaren och att alla kommentarer sammanställts! Detta sparar tio timmars urtrist jobb varje kursomgång och sparar dessutom mycket papper och pappershantering (100 utvärderingar om 4 A4-sidor blir en tung pappersbunt).
5) Studenterna lämnar på DSVL2:2 inte in något material alls på papper - allting skickas som e-post, i vissa fall genom att studenten fyllt i ett WWW-formulär. Ett script vidarebefordrar kopior av posten till berörda lärare (upp till sex stycken på DSVL2:2). Att en student skickar in ett program elektroniskt gör ju att läraren inte behöver mata in det själv för att testköra det, men det är inte den enda fördelen. Man kan klippa ut dubiösa delar av en studentlösning och kommentera endast dem, eller till och med lägga in länkar i svaret till vävsidor med ledtrådar (eller till hypertextdokumentversioner av relevanta delar av kurslitteraturen). Dessutom sparar vi i varje kursomgång c:a 2.500 A4-papper genom att hantera labbexaminationen (se vidare nedan) helt elektroniskt.
6) Kursen DSVL2:2:s 120 studenter arbetar i 60 grupper med sju obligatoriska labbar. Den fysiska handledningen (där studenterna skriver upp sig på en lista vid datorsalarna) har kunnat reduceras genom användningen av elektronisk d:o. Ett formulär fylls i, i vilket studenten rapporterar sitt problem. Om problemet inte försvinner redan i den fasen, så skickas rapporten vidare till alla lärare på kursen. Den som först kan svara, gör så. Studenten är garanterad svar inom 24 timmar. Den enda policyn är att en lärare som är missnöjd med en kollegas svar först vänder sig till kollegan och sedan till studenten, detta för att studenten skall slippa uppleva att lärarna är oense.
7) För varje kursomgång på DSV-linjen skall en slutrapport författas. Denna kan läggas upp som ett hypertextdokument med pekare till kursens befintliga sidor som görs tillgänglig för kollegor och (om lämpligt) för studenterna. Detta gör återkopplingen mer konkret (och oftast snabbare) än om kollegor och studenter får ta del av en mer abstrakt och tillrättalagd rapport på papper, enligt mitt förmenande.
Sammantaget har jag och mina assistenter funnit väven högst användbar i
vårt arbete. De flesta studenter ser mycket positivt på användningen och
även det fåtal som endast motvilligt använder väven får, om inget annat,
en introduktion till en nätverksmiljö som de är tvungna att
professionellt besöka i alla fall, förr eller senare.